Ragu på gris, lök, rotselleri, svamp och marsala
Långkok blir till kortkok när man har hjärtat på rätta stället – nämligen i frysen. Rapport om vad ni läsare gillar bäst här på TT. Samt en lång fotnot om hur man blir ranghög.
Kära läsare,
du undrar säkert vem du är innerst inne. Jag kan inte ge någon heltäckande analys av dig som individ. Men jag kan definitivt säga vad ni läsare som grupp går i gång på. Läsvanor säger mer än Myer-Briggs. (Jag har korrigerat lite godtyckligt för tiden texterna legat ute.)
De fyra mest lästa inläggen är:
Är det värt att köpa en airfryer?
Ni gillar verkligen konsumentupplysning! Även när den är grymt partisk.
Välsignade Weck!
Min kärleksförklaring till Weck-burkarna.
Det dukade bordet
Tja, visserligen har inlägget inte samlat riktigt besök nog, men trenden är solklar.
Ditt och datt: Februari
Ni var nog helt enkelt shoppingsugna efter snålandet i januari?
Sammanfattningsvis: Ni är pryltokiga!
Några bottennapp i statistiken?
Jag är lite besviken på det klena gensvaret vad gäller katrinplommon. Enligt mig är det drottningen av alla skafferiets torrbollar. Och lita på mig, kakan jag komponerat på katrinplommon är verkligen underbar!
Kila in dit och förbättra siffrorna!
Och nu är det dags att dyka ner i kastrullen!
Hjärta igen?! Du suckar nog och undrar nog hur insnöad man får vara på en ingrediens. Dina suckar och din undran är berättigade. En viss ihålighet kan nog anas i mitt pladder om att hjärta är djurets bästa bit och om hur det är ens plikt att äta hela djuret om man nu alls väljer att äta kött.
Sanningen är att jag är ägd. Totalt. Av hunden Hedi som jag är dagmamma åt.1 Hunden Hedi har förklarat att hon vill ha puts från hjärta varje gång hon kommer. Så har man hjärtat fullt med hund, då får man frysen full med hjärta.
Skeptisk till hjärta eller trött på det? Rester av annat kött eller kyckling blir också mums i ragun. Eller öka bara på mängden linser. Det är kombinationen av marsala, svamp, tomat och anis som står för magin.
Här finns en mer ingående förklaring på hur man kokar hjärta och varför man ska förvälla dem. Jag sjuder 2-3 kilo grishjärta åt gången. Alltid med ingefära. Putsar dem i kokt skick, tärnar och fryser in till kommande middagar. Skröfset blir hundmat. Alltid platta påsar med luften utsugen, då tinar hjärtat på nolltid i kallt vatten. Eller direkt i en mustig sås. Bästa receptet hittills är nog hjärta vindaloo. Men den här ragun är banne mig inte långt efter.
Nöthjärta? Snart kommer mitt recept på black pepper heart med Singapore-vibbar. Som givetvis kan lagas på biff, tofu eller tempeh också.
RAGU PÅ GRISHJÄRTA, ROTSELLERI, SVAMP OCH MARSALA
Torr och halvtorr marsala är underbart i mustiga såser med svamp. Om du bara får tag på toksöt är det bättre med olorososherry. Kanske behöver din ragu piggas upp med ett par droppar sherryvinäger innan den serveras?
Bladpersiljan är verkligen viktig i rätten. Det friskt gröna ger ett lyft och balanserar murrigheten.
6 -8 portioner
400 g gul lök
250 g rotselleri
1 torkad shiitakesvamp eller en liten näve annan torkad svamp
1/2 tsk anisfrö
250 g blandad svamp, gärna vild från frysen
1 stor timjankvist eller 1/2 tsk torkad
6-8 stora salviablad eller 1/2 tsk torkad
2 klyftor vitlök
1 dl +2 msk torr eller halvtorr marsala
500 g passerade tomater, snåla inte på kvaliteten!
3-5 dl grisbuljong eller annan trevlig buljong
400-600 g kokt grishjärta eller kött- eller kycklingrester
3 dl kokta smålinser, t ex av Puy-typ
Servering
strimlad bladpersilja
någon marinerad god grön grönsak: cime di rapa, broccoli, gröna bönor …
tagliatelle , potatismos eller rostad potatis
Bryt shiitakesvampen i bitar och blötlägg i ljummet vatten. Halvera, skala och skiva löken tunt. Fräs den på låg medelvärme i olivoljan i en stor tjockbottnad kastrull, cirka 20 minuter. Salta lätt i början, då mjuknar löken lite snabbare.
Skär bort skalet från rotsellerin. Tärna den fint. Vänd rotselleri och anis i löken och fräs ytterligare 10 minuter under omrörning. Finhacka shiitaken och rör ner den och den övriga svampen. Fräs vidare 5 minuter. Kanske behövs lite mer olivolja?
Skala, skiva om mortla vitlöken. Eller hacka den superfint. Rör ner vitlök, timjan och salvia i lökfräset. Fräs någon minut. Rör ner 1 dl marsala. Slå på tomater och buljong. Låt puttra utan lock 20 minuter. Rör ner kött och linser. Låt putta ytterligare 5-10 minuter.
Tillsätt en pytteskvätt vin, den ska knappt anas bara fräscha upp den integrerade vinsmaken. Svartpeppra rejält och smaka av med örter och salt.
PS. Buljongen hjärtat kokat i reducerar jag med rotsaker och kryddor, silar av och fryser in. Ibland får buljongen asiatisk prägel med exempelvis extra ingefära, stjärnanis, vitlök, korianderfrö, sichuanpeppar en pyttebit kanelstång och sherry. Ibland mer norduropeisk med lagerblad, timjan, purjoskröfs etc. Då blir den en mustig bas för ärtsoppa.
PPS. Hunden Hedi har givetvis ett eget konto på Instagram.
PÅ KOMMANDE
Publiceringsdatum? Se sidan 57 i Voynichmanuskriptet.
det där inlägget om fasta kommer nästa vecka (promise!), slökokarens återkomst och andra långkok, frågelåda om vad i helvete man ska göra med sidfläsk när man nästan är vegetarian, premiuminlägg om curryblad, rujak, saker jag haft fel om, recept på guldharissa, röda linser, allt om lökstekning, upma, fler recept med havtorn, dillkött med persiska kryddor.
HJÄLP! Snälla, tipsa alla dina matglada vänner att de kan prenumerera på TisselTassel gratis! Ju fler som läser, desto mer skriver jag.
Att vara dagmatte eller promenadmatte är kanske det optimala sättet att ha hund. Inget stort ansvar, inga kostnader (du kanske rent av får betalt). Och är hunden en smula ouppfostrad är det ju absolut inte ditt fel. Jag tänker mig att det är lite som att vara mormor. Man har till och med moralisk rätt att komma med synpunkter på hunden uppförande till hundens husse och matte och inbilla sig att man skulle gjort det bättre själv. Att leva i villfarelse är mormödrars privilegium. Jag känner mig tämligen säker på att jag inte vill ha en egen hund, då finns ingen att skylla på när hunden råkar tro att hon är en puma och morrar dödshot åt grannens pudel.
Hedi är en wheaten terrier och en mycket energisk ung dam (ja, se där hur mormorsmentaliteten gör avtryck i språket). Hon har väldigt starka synpunkter på vår samvaro. Obegränsat med promenader och minst två portioner skröfs från hjärta. Inte förhandlingsbart.
Hedi har en butter personlighet. Man får absolut inget gratis där. Sträcker du ut handen för att klappa henne kommer hon troligen att backa. Inte förskräckt, men med en uppsyn som säger: “Vem tror du att du är?” Min man summerar hennes inställning i ett enda ord: klentrogen.
”Vad är det där hårda som någon blandade i min portion hjärta? Hundmat? Är du galen? Och var är resten av hjärtat? Jag vet att du har mer.”
Egentligen passar det mig utmärkt att ha en skeptisk hund, jag är ingen utpräglad hundmänniska som älskar alla jyckar. Särskilt inte de hundar som älskar alla människor och vill hångla på första dejten. Urskillningslös kärlek gör mig mest besvärad. Det tar tid för mig att fästa mig vid en hund, så med en butter hund blir det mer symmetri i relationen. När jag tänker efter är det samma sak med människor, många av de som blivit mina bästa vänner var jag oerhört skeptisk till initialt.
Efter ett två tre veckors promenerande, daltande och mutande med falukorv började Hedi se mig som medlem av flocken. Men det var inte förrän jag började mata henne med putsbitar från hjärtkoken som jag blev ranghög. Nu kokar jag alltså mer hjärta än familjen förmår äta för att behålla mitt övertag. Men säg det inte till henne, då tappar jag i auktoritet.