HÄLSA! Alla: Supersmart komplunch Premium: De 10 000 stegens tyranni, stavgång för fokus och promenadpoddtips

Hur långt är lagom?

Hälsan tiger näppeligen still. Den har konstant röjarskiva i sociala medier. Nu pratar vi inte om vanlig hälsa. Den där som sammanfattas i ett tackbrahurmårdusjälv?
Vi pratar om superfitness.
Springa maraton. Briljera med ormmänniskokonster på yogamattan. Vintersimma en kilometer i nollgradigt vatten. Göra armhävningar med mamma, mormor och ett par småkusiner på ryggen.
Vanlig vardagshälsa och egna små framsteg känns så futtiga att de knappt räknas i jämförelse. Men i själva verket är det tvärtom. Att lära sig slå ännu ett dubbelt halvslag på kroppen eller springa ännu ett maraton förbättrar inte hälsan mycket. Kanske blir det rent av en försämring på grund av överbelastning.
Jag upplever att polariseringen blir allt större i precis alla frågor. Inte minst när det gäller just motion. Och det är troligen väldigt dåligt för folkhälsan. Vi tittar på stjärnors superprestationer istället för att röra på oss själva.
Ändå är det soffpotatisarna som har mest att vinna på mer fysisk aktivitet. De mest anmärkningsvärda hälsovinsterna får du ganska tidigt i utvecklingen. Och det går inte att kompensera ett stillasittande jobb enbart med några pass på gymmet – hur tuffa de än är. Även om du gillar att träna intensivt behövs vardagsrörelse också.
Om man ska bege sig ut på en livslång hälsoresa finns ett viktigt motto att ta med sig: Allt räknas.
Bättre ett varvs lunkande runt kvarteret än att nästan ge sig ut på en mils löptur.

Samma sak gäller maten. Det är lätt att tycka: “den här dagen är ändå förlorad, jag tar nya tag i morgon”. Sen trycker man i sig en bit choklad eller ostmacka för att trösta sig eftersom man misslyckats. I alla fall gör jag ofta det.

Få människor klarar att vara förnuftiga för jämnan. Och när man är matskribent ingår utsvävningar i ens yrkesbeskrivning. Därför har jag alltid en standardmåltid i beredskap. Mättande, hypernyttig, snabblagad, lätt varierad och – viktigast av allt – supergod.

SKYRSKÅL eller MED KVARG SOM KANVAS

Jag tillhör de där märkliga människorna som inte bara gillar utan faktiskt älskar kvargen och hens kusiner. Fräshören, syran och strävheten. I synnerhet älskar jag skyr med isländska anor. Jag köper min från Årstiderna för cirka femtio kronor kilot. Om du har en annan åsikt kan du välja kvargyoghurt, mager tjockyoghurt eller annan proteinrik produkt som kanvas. Hummus kan vara ett veganskt alternativ, men proteinhalten är betydligt lägre.
Skyrlunchen ger ett rejält proteintillskott, snälla bakterier och rikligt med vitaminer och mineraler.
Enda nackdelen nackdel är att skyrskålen är järnfattig, för mig är det inget problem eftersom jag är en gammal get. Menstruerande kvinnor bör hålla koll på sin järnstatus oavsett vad de äter.

Metoden är enkel. Bottna med ett tjockt lager kvarg. Pudra gärna med örtsalt som Herbamare. Toppa med goda grejor som du råkar ha hemma. Rensa kylskåpet på syrade grönsaker, linsröra, rostade rotsaker och salsa. Just nu hamnar det ofta varianter av citrussallad ovanpå. Tänk på att få med alla grundsmaker och kontrasterande konsistenser.

Något mustigt som känns lagat: Ljutenica eller ajvar, överbliven linsröra, tomatsalsa, rostade eller kokta grönsaker, oliver, surkål eller andra syrade grönsaker
Något sött: apelsin, russin, tomater, röd paprika, äpple, melon, nektarin
Något med sting: Nymald svartpeppar, finhackad chili, het chilisås. Pepparrot, krasse, grov fransk senap. Finskuren rödlök, salladslök eller annan lök
Något knaprigt: Valnötter, solrosfrön, pumpafrön, grovt krossad paximadia eller fullkornsskorpor, rostade linfrön, pitachips
Något kryddgrönt: Koriander, persilja, dill, za’atar, torkad mynta, kapris, gräslök, dragon, libbsticka, zhoug
Övrigt: grovriven morot, blekselleri, fänkålsfrö, wasabinasalld, ruccola, tärnad gurka, selleri och vad du vill

En ny hajpad tumregel är att man ska få i sig trettio olika växter i veckan. Min torkning är att mängden bör vara mer än kosmetisk. En dillvippa på fisken eller en sky peppar över kikärtsbiffen räknas inte. Det ligger ingen direkt forskning bakom rådet men det är fascinerande att räkna efter och inse hur få växter man äter i (vad jag slarvigt kallar) svensk standardskost.
En större mångfald av växter i kosten ger en rikare och sundare tarmflora. Men framförallt är det roligare och chansen att du får i dig mer nyttigheter ökar. Din skyrskål eller kvargtallrik är ett smart sätt att öka bredden i ditt ätande och samtidigt minska enfalden i livsmedelsproduktionen.

Skyren som jag äter just nu är toppad med syrade morötter, luteniza, apelsiner, rödlök, granatäppelsirap, urfa biber, valnötter, dill, persilja, syrad pasternacka med krusbär, ingefära, gurkmeja och kalonji. Man kan nog kryssa ett tiotal växter i den lunchen.

Bild snodd från Arla Unikas Instagram

PS Ett bra tillfälle att välja lättlunch är när man planerar att äta sin vikt i ost med trevliga människor. I veckan var jag äntligen på Unika i Östermalmshallen i Stockholm. Unika är egentligen Arlas nordiska satsning på småskaliga ostar. Och den krogen är ett minimuseum med succéostarna som utställningsobjekt. Och det måste vara ett av Stockholms mest prisvärda ställen. Dessutom med oklanderlig service. Några av er kanske saknat ostlegendaren Thomas Karlsson som rattade ostdisken på NK-saluhall. Nu kan ni prata ost med honom här.
De andra åt ostfondue. Jag valde från en liten tajt meny med säkra kort. Tre små ostrika snacka som var spröda, salta och välbalanserade kostar 100 kronor och är löjligt mycket hantverk för pengarna. En smältande len tarte med blodapelsin och kefirgrädde fulländade måltiden.
Och köp med dig lite lycka hem. Kolasöt havgus, dassiga Gammel knas eller den raffinerade vitmögelosten Den hvide dame? Välj alla! Och komplettera med den legendariska segsöta nyponmarmeladen med smak i kubik.

PPS. På grund av bästa sortens middagsgäster som kom med generösa gåvor har vi både svensk störkaviar och vaktelägg i kylen. Kom gärna med förslag vad jag ska göra med dem!

PPPS. Eftersom jag är småsjuk är veckans publiceringar lite försenade. Men i morgon kommer ett inlägg till. Jag tröstar mig med mästerverket Station Eleven, vida överlägsen svampzombieserien The last of us som alla snackar om. (Ja, den är bra, se den också.) Station eleven är ett hjärtskärande dystopiskt relationspussel där gåtor sakta vecklas ut. Och med ett slags obändig optimism vad gäller människans förmåga att höja sig över sig själv med kulturens hjälp. Feelbad har aldrig varit mer trösterikt.

För mina premiumprenumeranter serveras nedan mina tankar om de legendariska 10 000 stegen. Behövs de verkligen? Samt mer om motion och motivation för sega dagar. Ett poddtips också!