PÅ VIFT: Estlandsfärja, LaSpa, Arvo Pärt och kafékap
Recept? Bara på rassolnik. Men det räcker långt.
Nu kommer den utlovade rapporten från min Estlandsresa i februari. Visst har du längtat?
Detta är alltså ett sponsrat inlägg. Det vill säga: Visit Estonia stod för resan, mat och hotell. Men jag får inget betalt för att skriva och bara jag bestämmer vad jag skriver om. Programmet ordnades av och med min vänFia Gullikson samt Visit Estonia. Det här innebär också att personalen vet att jag skriver om mat, vilket påverkar både mat och service. Och det påverkar säkert mitt omdöme att jag inte betalar själv för maten. Men som du vet biter jag reflexmässigt den hand som föder mig.
Skälet till att jag tackade ja är att det går att ta sig till Estland utan flyg, eller de flytande nöjespalats som orsakar i runda slängar lika stora utsläpp.
Del ett av reseskildringen handlar om resan, LaSpa Laulasmaa och ställen i nejden. I del två kommer besöket på Wicca och hemfinkrogen Lahepere och tips på kulinariska souvenirer. Till sist blir det ett Tallin-svep: Låter det bra?
Du får naturligtvis några recept, mina oortodoxa spin-offer på maten jag åt
Att laga är att resa!
På återseende och återlagande,
Lisa
PS. Hooked on Tallinn! Lördagen 24:de maj är det estnisk mat- och dryckesfestival i Stockholm. Närmare bestämt på restaurang Skörden. Du kan smaka på estnisk mat och dryck, möta fantastiska kockar och andra matmänniskor. Lyssna på cool estnisk musik. Samt träffa mig, för jag har lovat att presentera lite intressanta smaker på scenen. Min outtröttliga vän Fia Gullikson blev så förälskad i Estland att hon tog initiativet. Visst kommer du också?
Arbetsnamnet på festivalen var Torsk på Tallinn, sen fick arrangörerna kalla fötter och bytte till ett mindre kontroversiellt. Men delar av Killinggänget kommer att finnas på scen och diskutera den ikoniska filmen som drog en grå hinna över svenskarnas bild av Tallinn.Plats: Skörden, Södermalm Stockholm
Tid: 12.00-22.:00
Pris: Gratis inträde. Tokens för mat och dryck finns att köpa. Missa inte viner på bär och rabarber! Kanske bokar du rent av en flådig middag med bland annat vaktel, brisling och pilgrimsmussla? Läckerheterna lagas av två skållheta kockar: Karoliina Jakkola från Soo och Helena Vallimäe från fantastiska Wicca (Årets kock i Estland 2022).
TisselTassel från Estland
“ Jag vill inte åka till Tallinn för att äta nån jämrans foccacia”, muttrade jag mellan tänderna när jag fick se programmet. Idel moderna krogar, pizzerior och asiatisk fusion.
Hur fel hade jag inte. För hemkommen och fortfarande omtumlad är just foccacian på hippa krogen Lore starkt inetsad i minnet. Totalupplevelsen av matresan kan summeras i några meningar: I Estland kan du inte bara äta genuin husmanskost, utan också modern medelhavsfusion av samma klass som i exempelvis London. Fast till priser som är minst 30-40 procent lägre.
Men nu går jag händelserna i förväg. Början är ett bra ställe att börja på. Närmare bestämt själva resan.
Att ta resa till Estland
Om man ska resa är det vettigt att stanna ett tag. Weekendresor ger orimlig belastning på miljö och klimat i förhållande till upplevelsen. Dessutom är det rätt utmattande. Och om man vill lära känna ett ställe krävs tid.
Vi åkte färja till Estland eftersom jag ogärna flyger. Även om en hel del behövs göras för att förbättra miljövänligheten så finns finns det rimliga sätt att minska utsläppen inom sjöfarten, och det görs redan ansträngningar. Miljövänligt flyg ligger långt borta i framtidens töcken. Kryssningsfärjor är knappast klimatsmarta alternativ, det är rätt vansinnigt att använda gigantiska flytande nöjespalats som transportmedel. Roligt vill man ju ha på resmålet. Om du tycker annorlunda kan du resa till Tallinn med Tallink Silja Line.
Transportfärjor är ett bättre val.1 DFDS trafikerar sträckan mellan Kapellskär och Paldiski. Men du måste ha med ett fordon! Priserna är väldigt överkomliga. Om du är stadd vid kassa är Commodore-hytterna riktigt imponerande. Jag har inte ätit på färjans fisk- och skaldjursrestaurang eftersom den bara är öppen under högsäsong. Fia hävdar att den är bra. För den som bor i Helsingfors eller är på besök där finns förstås snabba färjor till Tallinn.
En viktig sak är förstås att välja ressällskap. Någon som håller samma tempo och gillar samma typ av aktiviteter. Eller någon som är lite extra allt och drar med en i sitt höga tempo. Min vän Fia Gulliksson är en naturkraft. Under resan hinner hon krama alla från frukostvärdinnorna till Arvo Pärt. Lyckligtvis kramar alla tillbaka entusiastiskt.
Anne KoogiKodu
Färjan går alltså till Paldiski. Hålan där humörsänkaren Torsk på Tallinn spelades in. Den har faktiskt några par pärlor att erbjuda. Jag hoppas att fynda fler vid nästa besök.
Kaféet Anne koogikodu ser kanske inte mycket ut för världen men här åt jag resans bästa oreshki. Små delikata ryska kakor i valnötsform fyllda med dulce de leche. I klassiska recept används syrad grädde eller smetana i kakdegen och någon typ av kvarg eller färskost för att lätta upp fyllningen. Det är sött så det ilar i tänderna men tack vara den karamelliserade nötigheten, lite sälta och överdådig smörsmak i höljet är de ändå helt oemotståndliga. Du borde bara äta en men det är i stort sett omöjligt. Jag tänkte ta en bild på dem jag köpte, men det sket sig alltså av begripliga skäl.
Dessutom har kaféet fina lövtunna skorpor på överblivna bullar, som är fin matsäck på färjan. Till lunch finns några prisvärda enkla rätter att välja på. Bland annat kärleksfullt tillagade mustiga soppor.
LaSpa (tidigare Laulasmaa Hotel)
Jo, jag var skeptisk till att bo på spa också. Inte för att det låg i Estland utan för att jag förknippar stora span med strandade Finlandsfärjor där folk vandrar som boskap mellan bufféer och behandlingar. Jag har varit på några. De brukar vara ljusa och fräscha på ett opersonligt sätt som får ordet anstalt att eka i skallen under en hel vistelse.
Jo, det är ljust och fräscht på LaSpa också. Det är omtanken i detaljerna som bonar bort anstaltskänslan. Och från strandhuset där vi bor: den rogivande utsikten över vindpinad sandstrand med hukande tallar. Sängarna från Carpe diem2 är mjuka som moln och det är välsignat tyst. Ändå är det bara knappa fyra mil från Tallin och Laulasmaas busstation ligger 700 meter från hotellet.
LaSpa har funnits i decennier, men den nuvarande svenska ägarna, Anna och Peter Elam, har renoverat och pysslat fram ett spa att trivas och frodas på. Det säger en del att när de tog över LaSpa skapades ett välutrustat gym av det tidigare gigantiska rökrummet.
Det finns flera anledningar till att jag funderar på att fira min nästa stora födelsedag här. Priset väger definitivt in. En natt för två med tvårättersmiddag på restaurangen, frukost, gym och bad i spaanläggningen kostar i skrivande stund under 200 euro. För två, alltså. Priserna är förstås något högre under populära perioder. Och dessutom är toppkrogen Wicca en del av LaSpa. (Mer om Wicca i nästa del!)
Ett annat hett skäl är att det finns sex sorters bastu. Bland annat en saltbastu där man kan skrubba av sig den värsta vinterglåmigheten. Dessutom ångbastu, arombastu och en riktig tjotablängare i form av knallhet vedbastu.
Även spabehandlingarna har en behaglig prisbild, även om det är ett litet påslag under helgerna. Jag slog till på en väldoftande ayrvedisk massage och svävade nästan ut med en pedikyr också. Nu låter det som om jag har koll, men min senaste spabehandling inträffade nog förra millenniet. Så fråga någon annan om kvaliteten på behandlingar! Det enda jag kan intyga, utöver att massöserna är urgulliga, är att man efteråt uppfylls av en stark övertygelse om att man gjort något oerhört hälsosamt och moraliskt uppbyggligt. och därför förtjänar en bakelse från LaSpas kaférestaurang Liiv.
För att vara en kryllande mullrande bufféfrukost var den ovanligt lyckad. Jag rekommenderar i synnerhet den egenpressade gurk- och äppeljuicen med örter, precis allt med havtorn, kama (mer info i nästa del), gröten och de citronrostade morötterna. Samt det överdådiga gottebordet med bland annat en smakrik och lite sträv mjuk kaka på bovete och mandel. Bake-off brödet var det enda som inte höll måttet.
PS. Eftersom Fia hade konsultat åt hotellet fick jag en insider-genomgång av olika knep. Hur man minskar baconåtgången genom att ställa fat med bakade tomater och urgoda rostade morötter på varje sida om baconfatet. Hur man minskar matsvinn genom att använda mindre tallrikar. Mindre tallrikar gör i sin tur att bordsskivorna kan bytas ut mot mindre – och huxflux kan fler gäster få plats utan att det blir trångt. Det går att spara pengar, skona miljön och samtidigt få nöjdare gäster. Alla vinner!
En kort promenad från LaSpa ligger Ott&Matilda i ett hukande gult trähus som estetiskt är en korsning av Villa Villekulla och Pettsons hus. Inredningen är ett mischmash av krimskrams som vuxit fram organiskt. Ingen konceptmakare i välrden kan imitera stilen – men den som kunde skulle tjäna storkovan.
Allt är hembakat och hemlagat i miniköket. En liten handskriven tavla annonserar dagens specialare två soppor och en husmanskosträtt. Det är just de rätterna du ska satsa på – skippa caesarsalladen med malplacerde jordgubbar och annat multinationellt mög.
Vad vi åt? Mulgipuder är ett ord som tar mycket plats i munnen och ännu mer i hjärtat. För det visar sig vara ett slags lapskojs. Det vill säg potatismos berikat med korngryn och rökt kött. Det toppas med stekt lök och får lokalt syrade gurkor som följeslagare. Gott, rättframt och ett fint avbrott mot mer utstuderade och hälsotrendiga rätter.
Rassolnik är soppan som förtjänar en egen krönika Men du får i alla fall ett recept nedan. Det är en klassisk rysk soppa med syrad gurka, gurkspad, korngryn och grisnjure. Likt många andra inälvsrätter påstås soppan kurera baksmälla. Och man tänker ju att ryssar borde vara auktoriteter vad gäller baksmällor Tyvärr var det omöjligt att verifiera sanningshalten i detta då jag inte var det minsta bakis. Dessutom var det en snällare variant av soppan med fläsklägg, föredömligt överkokta grönsaker och Estlands nationalört: dill. Jag älskar den här typen av mustiga soppor.
Vi serverades av Sirly vars leende glittrade i kapp med tröjans knallrosa paljetter. Trevligt nog pratar Sirly svenska eftersom hon bott i Sverige och pluggat på restaurangskola här.
Arvo Pärt är stammis här – och det skulle jag också vara om stället inte låg en färjeresa bort.
Arvo Pärt Center
Arvo Pärt Center ligger bara några minuters bilresa från LaSpa. Fast när man reser med Fia som reseledare pulsar man givetvis genom hög snö i skogen, går understundom i rätt riktning och hojthejar glatt på människor vars tomter man genar över. Fia tar allemansrätten med sig dit hon går. Och öppettider ser hon mer som förslag. Behöver jag skriva rakt ut att Fia är en av världens bästa människor att resa med?
Arvo Pärt Center har en skojfrisk arkitektur med mjuk svepande former, helt utan räta vinklar, och små lekfulla innergårdar. Ett hundratal arkitekter skickade förslag när centret skulle byggas, men ett spanskt team Nieto Sobejano Arquitectos var de som förstod uppdraget bäst. Enligt deras egen förklaring är byggnaden inspirerad av geometrin och tystnaden i Arvo Pärts kompositioner.
”They nailed it!” förklarar Michael Pärt belåtet, när han guidar oss i byggnaden.
Här ryms ett bibliotek, en utställningslokal och arbetsrum för de anställda på stiftelsen. Och inte minst: en konsertsal för 150 åhörare. Men eftersom jag kan väldigt lite om musik och arkitektur (men väldigt mycket om mat) får du läsa om de aspekterna av centret på annat håll.
På Arvo Pärt center finns nämligen ett förvånansvärt ambitiöst litet kafé. Deras laxsoppa för futtiga sex euro är helt fenomenal. Precis lagom mycket grädde, aromatisk buljong, stunsig lax och dito grönsaker. En rikedom av dill, förstås. Och de näpna strömmingsmackorna kiluvoileib för en löjlig euro styck får du faktiskt inte missa! Strömmingen är inte inlagd utan saltad och urvattnad til mild mjällhet. Firren tronar på en smarrig äggkräm bredd på leib, det nattsvarta estniska brödet med maltig sötma. Mackan är en nådagåva för inlagdsillhatare som jag.
ÅTTA VIKTIGA LÄRDOMAR
Du klarar dig utmärkt med engelska. De flesta yngre ester pratar imponerande engelska.
Om du vill göra spabehandlingar eller till exempel ögonfransförlängningar är priserna behagligt låga i Estland. Men som vanligt: researcha innan så att det är ett pålitligt ställe.
Undvik fisk och skaldjur på estniska restauranger om du inte är hundra procent säker på att stället har en pålitlig leverantör. Även på dyra ställen får man fryst okänsligt tillagad fisk. Vilt, svamp och inälvor är nästan alltid fantastiska. Även om det är lite tjatigt att alla menyer har tartarer är de säkra kort.
Matlagningen är betydligt mer imponerande än sommelierarbetet. Vinlistorna är ofta klassisk tråkiga och luktar dålig självkänsla. Estlands frukt- och bärviner är nämligen fenomenala. Välj alltid dem om det finns, men se till att de är torra om du dricker dem till maten. Avsluta med äppel-iscider, min favorit hittills är från xxxxx.
I Estland förväntas dricks. fem till tio procent. Lägg gärna en slant till städpersonalen på hotellrummet och annan servicepersonal.
Estnisk keso är magisk!
Om du åker med bil: köp hem flera lådor estniskt rabarbervin och bärviner från Nudist Winery. Oslagbar sommarsvalka med lite lägre alkoholhalt.
Viktigast av allt: De har inte snus i taxfreen på DFDS-färjan. Men det finns att köpa i vissa tobaksbutiker och cigarrsalonger i Tallinn. Fråga i receptionen på ditt hotell!
PS. För att påminna om vart journalistiken är på väg … Tidigare brukade tidningar stå för i alla fall delar av kostnaden för matskribenters resor och övernattningar. Alternativt betala så pass bra för artiklar att det lönade sig att göra oberoende resejournalist. Det innebar att skribenten och uppdragsgivaren bestämde vad det skulle skrivas om. Idag är det turistorganisationer som står för resorna och till stora delar bestämmer programmet, även om det ofta finns utrymme för egna önskemål. Att skriva kritiska artiklar äventyrar framtida bjudresor. Bjudresor som behövs för att man som matskribent ska få mer kunskap och vara relevant. Och att bli bjuden påverkar också omdömet – plötsligt är du gäst snarare än kund och bedömare. Jag är ju notoriskt gnällig oavsett, men jag påverkas också. Jag valde att skriva för min substack så att så många som möjligt har tillgång till guiden.
RASSOLNIK PÅ HERRÄNGSKA
Den här soppan står och faller med den syrade gurkan. I Stockholm finns syrade gurkor bland annat på Matvärlden och Prisma i Skärholmen. Tipsa gärna om fler ställen!
Jag tycker egentligen att det räcker med ganska lite kött i soppan eftersom buljong och gurkspad ger must så att det räcker. På så vis räcker en lägg till två middagar. Om du har en stor gryta kan du påpassligt koka två fläskläggar samtidigt, göra ärtsoppa på hälften och frysa in.
TIPS! En sked akvavit som skvätts ner i sista minuten förhöjer smaken.
VEGO? Fräs vild eller tam tärnad svamp med rotsakerna. Gärna någon torkad blötlagd svamp för extra must. Använd grönsaksbuljong, förstås.
6 portioner
Fläskläggen
1 rimmad fläsklägg
1 stor gul lök
skröfs och skal från blekselleri och rotselleri
andra rotsaker du råkar ha hemma
2 lagerblad
2 tunna skivor ingefära
4 korn kryddpeppar
(några stjälkar libbsticka)
Soppan
300 g (2 stora) morötter
300 g (2 stora) palsternackor
1/2 dl netral rapsolja eller mild olivolja
1 medelstor purjo
1 msk tomatpuré
1 1/2-2 l buljong
2 dl kornris
200 g syrad gurka, avrunnen vikt men spara spadet
1 litet knippe riktigt bra dill (i nödfall bladpersilja)
lantbuljongpulver
nymald svartpeppar
Servering
om du vill: brynta tärningar av grisnjure
mörkt grovt bröd
Skölj fläskläggen. Lägg i en stor gryta och täck med kallt vatten. Koka upp och låt småkoka i fem minuter. Skumma noga. Halvera, skala och skiva löken tunt. Lägg ner i koket tillsammans med eventuell selleri, ingefära, kryddpeppar och lagerblad. Sjud sakta med locket på glänt tills fläskläggen lossar från benen. Det tar cirka 2 timmar. Eventuella libbstickestjälkar tillsätter du efter en dryg timme.
Skala och tärna morötter och palsternacka. Börja fräsa i olja i en stor tjockbottnad kastrull.
Halvera purlolöken på längden. Skiva tunt. Du kan använda hela löken utom rotplattan och torra hängiga toppar. När rotsakerna mjuknat lite efter drygt 5 minuter tillsättter du purjon och fräser några minuter till.Tillsätt tomatpuré och fräs ytterligare några minuter under omrörning. Tomatpurén ska börja dofta sött och gärna skifta en aning i färg. Slå på buljong och rör ner korngryn. Sjud utan lock eller med lock på glänt tills grynen är mjuka, drygt 20 minuter.
Under tiden plockar du köttet från benet och skär i små bitar. Fintärna gurkan, spara spadet. Skär dill och eventuell libbsticka fint med riktigt vass kniv. Hacka aldrig örter för mycket för mycket, då tappar de i smak.
Vänd ner köttet, gurkan och dillen i soppan. . Smaka av med några dl gurkspad, lantbuljongpulver och svartpeppar. Hur mycket gurkspad som ska användas är en smaksak. Soppan ska vara syrlig men mild.
Låt sjuda några minuter till så att dillen mjuknar.
Vi dövade dessutom samvetet med dubbel utsläppskompensation. (Vägrar kalla det utsläppsrätter.)
Jag fattar inte riktigt det töntiga namnet. Möjligen vill man fånga dagen genom att tillbringa den i sängen med lämpligt sällskap. Eller olämpligt. Hur som helst. Det är den skönaste säng jag sovit i. Enligt företagets origin story kommer inspirationen från när grundaren sussade på en bädd av ljung. Om du är väldigt rik kan du köpa en till mig i sextioårspresent. Tack på förhand!
Såå inspirerande! Tack❤️
Som vanligt, roligt och intressant. Man får lust att åka dit.