Ingefärspäron: Proaktiv matlagning

Förebygg päronmisär! Premium: Godaste tillbehören

För länge sen försökte jag leva med en man som i princip slutat äta päron. Inte för att han ogillade päron utan för att han älskade dem. Något årtionde tidigare hade han ätit det perfekta päronet. Och alla päron han åt efter det gjorde honom bara dyster. Naturligtvis försökte jag hitta ett nytt perfekt päron åt honom. Han åt artigt en tugga eller två med lidande min.

På Twitter diskuterades nyligen den tragiska sanningen om päron: Det är det söta kökets motsvarighet till avokadon. Utvecklingen är som följer; stenhårt och ointagligt sju dagar, ljuvligt saftigt och aromatiskt i max en kvart (oftast under vargtimmen), sen omedelbart mjöligt och smaklöst kompostmaterial.
Man kan förstås rädda vad som räddas kan i en asiatisk glazeliknande sås, men trots att såsen är fantastisk är det ändå ett resursslöseri.

Du behöver dock inte bli päronabsolutist på grund av rädslan för besvikelse. Det går nämligen att att vara pro-aktiv och sjuda trekvartsmogna päron i ingefärslag med strålande resultat. Knepet är att ha i mycket pressad citron som balanserar sötman. Jag gillar att ingefäran skärs i lite tjockare strimlor. Då kan ängselmagade plocka bort dem medan vi ingefärsälskare får små uppiggande kickar.

Jag älskar smaken av gurkmeja som trollar bort sliskighet och är så där lite lagom störig, som tredagarsstubb på en annars lite för vacker man. Hoppa över om du är tveksam. (Gurkmejan alltså, inte mannen för guds skull! )
Eller så introducerar du ett annat störande moment som batakpeppar eller andra gröna sichuanpeppar-cookalikes. Du bör inte köpa dem på annat ställe än The Pepperquest. Använd inte både batakpeppar och gurkmeja då blir det råkurr.
Om du föredrar enbart frid och fröjd i käften kan du använda en pyttenypa saffran för att skänka guldglans åt dina päron.

Jo, jag erkänner att hela päron är pampigare på tallriken men jag halverar alltid mina om de inte är väldigt små. Då blir päronen jämnare kokta och mindre lag behövs, vilket gör att hela klabbet blir tätare i smaken. Och halvorna är enklare att packa i burkar.
Det är smart att dela upp de inkokta päronen i flera burkar. Då håller de längre eftersom du inte öppnar burken och tafsar på päronen.

När du tröttnat på päronen lägger du de sista i en tipptopptuppkaka. Den färdiga kakan går fint att frysa eftersom den är så saftig, men päronen blir lite mosiga då.
En liten bit ingefärspäron är förstås finemang till paté eller kycklingleverpastej.
Som du säkert redan räknat ut är överbliven lag fantastisk i drinkar eller i fruktsallad.

INGEFÄRSPÄRON MED CITRON OCH NÅGOT STÖRIGT

Eftersom jag har svårt att laga exakt samma sak två gånger får du en drös förslag på variationer. En trevlig variant är att minska mängden ingefära och sjuda med en stor kvist rosmarin. Då är det alldeles extra gott med rostade pinjenötter till. Päronen blir godast om de får dra i lagen minst ett dygn.

10 portioner

10 trekvartsmogna ganska små päron
8 dl liter vatten
4 dl (350 g) socker
1 dl (cirka 1 stor) pressad citron+lite att smaka av med
finstrimlad zest från en citron
1/2-1 dl finstrimlad ingefära, skala den om du vill
1/2 tsk finriven färsk gurkmeja (jag har mer pga knäpp) och/eller 4 korn batakpeppar, annan grön sichuanpepparsläkting eller 1/2 pkt saffran och 10 korn svartpeppar
1-2 krm salt

Till servering
smaksatt grädde eller god glass
spröda mandelkakor, rostad mandel eller annat knaprigt

1. Beundra dina päron! Koka upp vatten, socker, citron, citronzest, ingefära, eventuell gurkmeja och salt i en stor kastrull. Låt lagen puttra sakta medan du fixar till päronen.

2. Kärna ur päronen om du har en urkärnare och har lust, jag gör sällan det själv. Skala päronen. Behåll dem hela eller halvera efter behag. Låt gärna eventuell stjälk sitta kvar på ena halvan.

3. Lägg ner päronen i lagen, var inte orolig om den inte täcker helt, frukten släpper vätska ganska snabbt. Låt päronen sjuda på svag värme under lock tills de är helt mjuka. Vänd runt försiktigt ett par gånger i början av tillagningen.

4. Fiska upp päronen och lägg i mycket rena glasburkar. Låt lagen koka ihop till hälften av ursprungsvolymen. Smaka av med mer citron. Slå lagen över päronen. Sätt på locket ordentligt. Låt päronen svalna och kyl.
   PS. Om du vill öka hållbarheten vänder du ner päronen i den reducerade lagen igen och sjuder någon minut.

   

PS. Jag fick en fråga om varför kvitten och vissa päron har en sandig textur och vad man gör åt det. De små kornen kallas stenceller, celler med tjocka eller förvedade inre cellväggar som sitter i kluster. Ett snofsigare namn är sklerenkym och den fungerar som stödjevävnad. Om päron angrips av ett räligt foveavirus kan det utveckla av stencellsjuka, vilket innebär att stora delar av frukten blir träiga och oätliga.

Personligen gillar jag de där små hårda grynen i kvitten och vissa päronsorter, de hör liksom till och ger karaktär. Eftersom stencellerna är koncentrerade nära kärnhuset kan du minska mängden genom att skära bort de inre delarna. De brukar synas som ett lite mörkare parti. Om du vill ha bort stencellerna helt i t ex kvittenmarmelad, är du tvungen att passera kvittenmarmeladen genom en fin sil.

Jaha, mina kära premiumprenumeranter måste ju få något extra! Vad sägs om två osannolikt smarriga tillbehör?
(Om du är jättepank, t ex sjukskriven eller mellan jobb, så kan du skriva till mig på messenger så lägger jag till dig gratis ett år. Du behöver inte förklara något. Skriv bara att du saknar guldkant på tillvaron just nu.)