Du ska få en sån där insektsbrosch av mig… ❤️🦋 Du har ett härligt sätt att skriva! Kommer du ihåg ”Lilla bönboken” som jag formgav med din text och recept? Din text var blommig och min formgivning lite skolbokstorr. Tycker fortfarande den håller. Älskar själv att duka fint men det är maten som är det viktiga! Ungefär som med formgivning och text. Heja dej!
Jag är så dubbel här. Jag VILL tycka om det avslappnade, det enkla... men jag gillar en fin dukning som ramar in maten. Det måste inte vara superfancy uppläggningar med rara blommor pålagda med pincett. Men nån slags omsorg. Nån slags "detta är en speciell stund vi delar" mer än framslängda grytor på ett stökigt bord. Det har vi ju på vardagarna. När jag har gäster vill jag att de ska veta att jag sett fram emot att de kommer och vill att de ska njuta med både öga och gom. Så snygg duk, ljus och blommor och servetter är min melodi. Sen kan själva värdinnan liksom ha glömt bort att duscha och vimsar runt i sista minuten och sliter ut allt i garderoben i desperat jakt på nåt att ha på sig. För den detaljen i planeringen kändes inte lika viktig som maten. :)
Jag tror att det finns många sätt att få gäster att känna sig välkomna. Du har hittat ett som funkar bra. :) Någon annan bjuder modigt in till ett kaos vilket kan ses som ett fint förtroende. En tredje lägger ner omsorg på maten. En fjärde är underhållande och uppmärksam. En femte är fena på att kombinera ihop gäster eller skapa en spellista. Eller så dukar man fint ibland och äter hämtpizza vid köksbordet en annan gång
Det som bekymrar mig är att det ses som ett gigantiskt projekt för många att bjuda in folk.
Jag har vänner från många andra kulturer som säger att de aldrig blivit hembjudna till en svensk. Inte ens på en kopp kaffe. Trots att de har svenska grannar och nära kollegor.
Du ska få en sån där insektsbrosch av mig… ❤️🦋 Du har ett härligt sätt att skriva! Kommer du ihåg ”Lilla bönboken” som jag formgav med din text och recept? Din text var blommig och min formgivning lite skolbokstorr. Tycker fortfarande den håller. Älskar själv att duka fint men det är maten som är det viktiga! Ungefär som med formgivning och text. Heja dej!
Ja, vad kul att du minns bönboken!
Jag är så dubbel här. Jag VILL tycka om det avslappnade, det enkla... men jag gillar en fin dukning som ramar in maten. Det måste inte vara superfancy uppläggningar med rara blommor pålagda med pincett. Men nån slags omsorg. Nån slags "detta är en speciell stund vi delar" mer än framslängda grytor på ett stökigt bord. Det har vi ju på vardagarna. När jag har gäster vill jag att de ska veta att jag sett fram emot att de kommer och vill att de ska njuta med både öga och gom. Så snygg duk, ljus och blommor och servetter är min melodi. Sen kan själva värdinnan liksom ha glömt bort att duscha och vimsar runt i sista minuten och sliter ut allt i garderoben i desperat jakt på nåt att ha på sig. För den detaljen i planeringen kändes inte lika viktig som maten. :)
Jag tror att det finns många sätt att få gäster att känna sig välkomna. Du har hittat ett som funkar bra. :) Någon annan bjuder modigt in till ett kaos vilket kan ses som ett fint förtroende. En tredje lägger ner omsorg på maten. En fjärde är underhållande och uppmärksam. En femte är fena på att kombinera ihop gäster eller skapa en spellista. Eller så dukar man fint ibland och äter hämtpizza vid köksbordet en annan gång
Det som bekymrar mig är att det ses som ett gigantiskt projekt för många att bjuda in folk.
Jag har vänner från många andra kulturer som säger att de aldrig blivit hembjudna till en svensk. Inte ens på en kopp kaffe. Trots att de har svenska grannar och nära kollegor.
Jisstanes Lisa! Underbar text. Kloka tankar. Grymt kul att läsa. Som alltid.
Tackar!
Om man skriver som du behöver man inte kunna duka. Man kan även ha lila manchesterbyxor...