Nyhetens behag och obehag PREMIUM! Kärleken till kärnmjölk
PLUS: Harmlös brygd med mörkt förflutet. Hundhälsning. Ranchdressing för stekare. Och en galet god rustik soppa.
En av de märkligaste epokerna i historien är de olika polarexpeditionerna vid förra sekelskiftet. Unga män – ofta med för mycket fritid och pengar men för lite vett – förhäxades av idén om att skriva in sig själva i historieböckerna. Sådant slutar sällan bra.1
De begav sig till bländande vita vidder och mötte kyla som åt sig in i märgen. De plågades av trikiner och frabbades ibland även A-vitaminförgiftning. (Ett stalltips är att undvika isbjörnslever, gott folk.
Eran tog mer eller mindre slut 1912 då Amundsen paxade Sydpolen och Robert Falcon Scott slutade som dålig och död tvåa.
Det finns absolut inga likheter mellan min tillvaro utom en sak: driften att erövra. Lyckligtvis besitter jag förutom djärvhet även en soffsittar-gen som polar-galningarna saknade, så mina expeditioner slutar i en mataffär med idel mysko ingredienser. Mysko, för mig, rättare sagt. I andra matkulturer är berberisbär, mahlab och extrakt av vattenskalbagge vardagsmat.
Precis som andra äventyrare vill jag förstås dela med mig av mina erfarenheter. Vad sägs om en strategi i tre steg? En bra plats att börja är i naturligtvis i början, det vill säga i butiken. Morska upp dig och fråga butiksinnehavare och andra kunder hur den okända ingrediensen bäst kommer till sin rätt. Ibland kan man få det lakoniska ”soppa” till svar. Men ge dig inte utan fråga vilka andra råvaror som bör finnas i soppan. Se i alla fall till att få namnet på din okända ingrediens på så många språk som möjligt. Nu har du ett hum om fortsättningen på äventyret.
Nästa steg är att googla din dyrgrip. Det är en fas som kan vara i många lyckliga dagar. För du nöjer dig väl inte med ett recept? Steg för steg samlar du på dig kunskap om den nya ingrediensen. Du lär dig att sichuanpepparkorn gärna ska rostas, att berberisbären bör stekas i smör eller olja innan de blandas med basmatiris. Kanske med en nypa socker.
Och när din expedition avslutas med matlagning har du valt ut de bästa recepten bland många.
Nu är det läge att gå in i den tredje fasen: integration. När du lagat din råvara på längden och tvären är det dags att bryta ny mark. Sammanför din långväga bekantskap med dina gamla bofasta vänner. Inled med en grundlig smakanalys. Vad påminner ingrediensen om? Finns det likheter med ? Ja, då är chansen stor att anka eller choklad är fina smakkamrater. Visst finns det drag av enbär i sichuanpeppar? Alltså kan du använda kryddan till vilt kött och vilda svampar. Berberisbär liknar lingon och kan därför platsa i en köttbullssmet. Den turkiska kryddan mahlab (ett slags körsbärskärna) har drag av bittermandel och rosor och kan därför hamna i en ingefärskaka. Nog känner du dig som pionjär! Googla för all del inte, då kommer du tyvärr att upptäcka att fler haft samma genialiska idéer.
Tyvärr innebär den tredje fasen en del risker även för oss hemmagrisar. En gång fick jag ett mejl av en man som hört mig föreläsa om sichuanpeppar. Han hade kommit på den briljanta idén att smaksätta snaps med kryddan. Enligt hans empiriska forskning räcker en matsked till cirka femtio flaskor vodka. Det var inte den dosering han använde vid det första försöket. Efter provsmakningen av premiärsnapsen tillbringade han en timme på köksgolvet. Viktig lärdom: börja med små doser av nya ingredienser.
Så ge dig ut på matexpedition, strunta i att kylan nyper dig i näsan! Låtsas gärna att du är polarutforskaren Apsley Cherry-Garrard när du pulsar genom drivorna i beckmörker. Förhoppningsvis uppskattas ditt byte mer än de kejsarpingvinägg han i triumf förde med sig hem. Äggen skänktes under högtidliga former till det brittiska naturhistoriska museet. Sedan glömdes de två årtionden på en dammig hylla i ett förråd – och när de väl undersöktes av forskare befanns de vara ganska ointressanta. Ett öde som ärligt talat delas med många av mina matfynd.
Nytestat: Yogis julte
En kopp Yogi-te borde leda till salighet och klarsyn. I alla fall vid ytligt påseende. I själva verket är koppen med Yogite en produkt med mörkt förflutet. Skaparen av ursprungsteet är Harbhajan Singh Khalsa, mer känd som Yogi Bhajan. Mest känd för att ha populariserat kundaliniyoga, separera barn från föräldrar av andliga skäl, sexuella övergrepp och sin smak för dyra bilar och diverse shoppingexcesser.
Yogi Tea ägs numera av den religiösa gruppen Sikh Dharma som startades av Yogi Bajan. De har tagit avstånd från grundaren, hur helhjärtat är oklart.
Detta med vem man stöttar med sin kopp eller munsbit är en knepig fråga.
Om man köper möbler av ett företag grundat av en före detta naziztsympatisör, sjunger med i en pedofils låtar och kommunicerar på ett forum skapat av en person som i detta nu är pretty much bonkers spelar det kanske inte så stor roll vad man har i koppen.
Hur som haver har jag testat deras nya julte. Roibos, kanel, kardemumma, apelsin, kryddnejlika och stjärnans är gudskelov godare än det låter. Jag gillar i vanliga fall inte roibos eftersom det i min mun har en märklig metallisk blodsmak. Som det räligt kvalmiga och metalliska inslaget i saffran, utan alla de underbara tonerna. Julteet är en rätt lågmäld historia; småtrevlig och välkomponerad (läs: roibosen märks knappt). Rekommenderas? Ja, fast bara så där halvhjärtat.
Mina favoriter är Classic, Sweet Chili och Turmeric Chai.
Ett bra budgettips är att kolla in kedjornas egna varumärken. I synnerhet deras chaivarianter håller som regel hög standard till lågt pris.
Naturligtvis kan man göra egna teblandningar av kryddor, men jag gillar variation och bekvämlighet.
Hundextra! En hälsning från Queen Hedi of Herrängen
Kolla min nya korg! Jag ligger så här på kanten så att Måndagsmatte kan klia mig bra. När hon inte sköter det muttrar jag lite surt och krafsar på henne. Man måste ju uppfostra sina människor.
Funderar på om det finns någon kurs man kan skicka henne på. Tänker mig delmoment som Rimlig falukorvstilldelning för hundar med särskilt hög energiomsättning, Nyttan av fler och större tuggben, Total mänsklig underkastelse och Smärtfria sätt att ha ihjäl den där djävligt irriterande lilla bruna grannhunden. Nej förresten, stryk smärtfria! Du kan skicka henne på Masterclass med hung, drawn and quartered.
Som alla hundar med klass har jag förstås två instagramkonton, där du kan följa mig. Mitt officiella konto om livet med min riktiga familj som respekterar mig. Ett om min torftiga och kränkande tillvaro hos Måndagsmatten.
HEMGJORD GOMASIO
Min av-och-på-covid fyller två månader. Lyckligtvis har inte luktsinnet påverkats. Faktum är att jag njutit extra mycket av subtila smaker. Som gomasio, en enkel japansk smaksättare som är allra bäst nymald. Och det är viktigt att sesamfröna är riktigt färska!
Sesamsaltet är gott att toppa ris eller sallader med. Spara överbliven gomasio i tät burk, men ät helst inom en vecka. Om du vill ha extra smakförstärkande effekt kan du lägga till ett blad nori, det snudd på svarta svart japanska algpappret som används till sushirullen maki.
1 dl sesamfrö
ev 1 ark nori
1 tsk grovt havssalt
Rosta sesamfröna i torr panna på låg värme tills de är vackert gyllene. Passa noga och rör om ofta. Tippa snabbt upp på en liten tallrik och låt svalna.
Rosta noriarket, det går enklast i en torr panna på medelvärme. Arket ska precis skifta i färg och dofta lite.
Mixa eller mortla sesam och nori grovt tillsammans med saltet.
PS. Jag fylls av harm när rotsakerna kostar närmare 40 kronor kilot samtidigt som importerat griskött bara kostar 49:90. Hemköp har väldigt ofta kampanjer superlåga priser på fina svenska rotsaker. Medalj!. Eftersom rotsaker håller fint i kylen i en papperspåse kan det vara värt att köpa extra mycket. Kanske syrar du en del?
PPS. Vad jag tänker baka härnäst? Troligen gör jag någon variant på den här olivoljekakan med rosmarin och pinjenötter. Skapelsen kommer från den berömda slaktaren Dario Cechini i Panzano, Toscana.
PPPS. Ljuset vi inte ser har blivit en halvdan Netflix-såpa. Jag klarade tjugo minuter av parodin på en av mina favoritböcker. Läs den istället. Gärna på originalspråk. Oändligt vackert, sorgligt och ändå hoppfullt om den sköra mänsklighetens dårskap, hur lite vi vet om andra och hur vi trots alla hinder kan beröra varandra. Kanske rädda varandra, i alla fall i någon mening. En stillsam bladvändare med självlysande språk. Bonus: mycket mollusker!
Det är svårt att skriva som Doerr gör, där varje mening har tyngd trots att helheten är så eterisk och undanglidande. Jag vet, för jag försöker. Jag är bara väldigt mycket sämre på det.
Här får du ett lite pretto men faktiskt omistligt citat från en intervju av Doerr om skrivande som konst och varför det är viktigt att fortsätta treva efter bättre ord:"But I do think that the role of art is to show us the familiar world in an unfamiliar way--to shake us up. The guy I always quote when I get asked about this stuff is an old Russian commisar named Victor Shklovsky, in an essay he wrote called "Art as Technique.” “Art exists,” Shklovsky says, “that one may recover the sensation of life; it exists to make one feel things, to make the stone stony. The purpose of art is to impart the sensation of things as they are perceived and not as they are known.” Writers like us—writers trying (and usually failing) to make art—are trying to use words, maybe the most used and familiar elements of daily life, and we’re trying to combine them to create transcendent aesthetic structures. We’re trying to employ language in ways that helps a reader see life in some ‘defamiliarized’ way.
Always, for me, art is slightly strange. Strangeness is what helps us crack apart our old eyes and see the world in a slightly new way. This is about empathy: strangeness helps us step outside of ourselves and into a stranger. It’s like Flannery O’Connor said, “A certain distortion is used to get at the truth.”
Kär i kärnmjölk
Visst har du gjort smör redan? Nu kommer vi till det mest kittlande med smörmakandet: kärnmjölken. Faktum är att jag gör smör lika mycket för kärnmjölkens skull. Problemet är förstås att man gör av med kärnmjölken i ett nafs. Det mesta gick åt till en bonnig kärnmjölkssoppa. En liten skvätt hamnade i en variant på amerikansk ranch dressing . Men varför är kärnmjölk så fullkomligt unikt?
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to TisselTassel to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.