I helgen var jag nere för att gå på premiären för Under fullmånen. Moomsteatern har satt upp en fantastisk pjäs baserad på min lättlästa roman med samma namn. Och den har redan fått en fin recension. Det här borde göra det lättare att titulera sig författare, men det gör det inte. Epitetet smakar främmande med en pretentiös biton. Lika förfluget som en gång titeln matskribent.
Två saker slår mig när jag kommer till Malmö. Hur mycket det känns som hemma och hur räligt kranvattnet smakar. Det är snart tjugo år sedan jag flyttade härifrån, jag bodde bara här ett par år. Ändå känns det som en schlager, jag kan nynna med i vartenda ord. Naturligtvis är det delvis en illusion. Ett fåfängt önsketänkande som då och då får mig att surfa på Hemnet, trots att flytt och lägenhetsvisningar är förfärligt. Så länge mina föräldrar finns kvar är Malmöflytt inget att tänka på. Min tolvåring vill också flytta till Malmö i framtiden. Allt är mysigare här, säger han. Vännerna finns på promenadavstånd, och umgänget är mer spontant när det inte krävs lika mycket planering. Det är inte äventyret och semesterlivet som tilltalar honom utan den vardag som så snabbt blir vår varje gång. En vardag som inkluderar krogbesök dock.
Malmö är ett ställe där man snabbt glider in i stammisrollen. Jag har vänner som frukosterar på Ruths så ofta att personalen kan ställa klockan efter dem och blir oroliga när de uteblir en lördag.
Och själv blir jag nästan lika vanebunden. Ett Malmöbesök innefattar nästan alltid samma rutter. Besök hos Joel på Mat- och chokladstudion, förköpsorgie på Speceribuktiken på Amiralsgatan där de förmodligen tror att jag är gjord av pengar. En sväng på Möllevångstorget, smårätter på sympatiska Såjja eftersom det ligger ett dumplingkast från min värds lägenhet. Ruths, förstås.
Kanske är det ett tecken på åldrande när man inte längre är rädd att gå miste om nyheter Man vet vad man har. Sen upptäcker man ändå något nytt och den där gamla känslan är tillbaka: förundran. Och lika inbilskt som när Columbus “upptäckte” Amerika känns det som om man beträder jungfrulig mark och bortser egocentrerat från att det länge varit andras vardag. Min förundran har ett namn: Aster. Här i Varvstaden i Västra hamnen kan man få välbehövlig smaksnyting nu när favoriten Pink Head har gått ner på sparlåga.
Visserligen älskar jag det råvarunära nordiska köket, men ibland blit det tradigt att idissla bakade rotsaker på längden och tvären. Maten på Aster är en intelligent fusion – främst av Skåne, Asien och Turkiet – och för tankarna till mina första möten med fusionkocken Peter Gordon som lånar hejvilt från olika matkultulturer och skapade rätter med bångstyriga svulstiga smaker. (Med hans sweet chili sauce i kylen sover du bättre om nätterna. )
På Aster kombineras det långväga med tryggt nära råvaror. Den hippa muriga chilin isot biber hanteras med särskild bravur. De grillade torsktungorna på spett är ett fynd för alla som blir lagom provcerade av de gelatinösa klumparna. Med manchegokräm, mynta och salsa macha på valnötter blev det en intressant och föga insmickrande rätt. Superkul! Harmoni till varje pris är överskattat.
Särskilt god var den rostade späda fiorina-blomkålen med rökt äggkräm och XO-sås. Den umamirika lyxiga XO-såsen görs traditionellt på krispstekt schalotten, torkade pilgrimsmusslor, torkkade räkor och griskött. Aster har en helt egen variant. Ja, som så ofta när det gäller fusion briljerar köket i smårätterna. Huvudrätter med många smaker blir lätt tradiga och ansträngda. Jag var inte alls lika imponerad av en lite torr tupp och en väldigt fin men rätt beskedlig skreitorsk med primörer. Kanske var förväntningarna för höga efter de fantastiska inledande smårätterna.
Det är Sahin Erdal som eldar på under Asters kastruller. Med ett förflutet från bland annat Ruth i Malmö och öppen-eld-krogen Ekstedt i Stockholm är det inte konstigt att han är bästis och bundis med vedugnen. Barndomens turkiska smaker och tiden på Mikla i Turkiet har också satt spår i menyn.
Stämningen på Aster är ung och uppsluppen. Fantastiska viner tar man för givna på Malmö-krogar, så givetvis levererar Aster på den fronten också. Jag längtar passionerat efter ett återbesök under skördesäsongen.
PS. Just nu trappar jag ner inför veckans fyradagarsfasta. Mer om den i morgon!
PPS. Brunch på Mat- och chokladstudion är ren och skär magi. Du vill inte missa havregröten med mustig rabarber, crème fraiche-fluff och rostad vit choklad.
PÅ KOMMANDE
Publiceringsdatum? Se sidan 57 i Voynichmanuskriptet.
det där premiuminlägget om fasta ), bottarga, premiuminlägg om curryblad, vilda växter, rujak, saker jag haft fel om, recept på guldharissa, röda linser, allt om lökstekning, upma, fisksås, fler recept med havtorn, dillkött med persiska kryddor och vad jag får lust att skriva helt enkelt
HJÄLP! Snälla, tipsa alla dina matglada vänner att de kan prenumerera på TisselTassel gratis! Ju fler som läser, desto mer skriver jag.