Ditt och datt: Januari (igen)
Ett extra inlägg! Sherryfantasten, mainstreamgodis. Samt succéinslaget "Jag äter, du slipper" med en emotionell bergochdalbana.
Anders gillar sherry. Mycket.
Sherry. Alltså. Fatta hur mycket smak man kan få för pengarna om man sliter sig från tunnelseendet rött-vitt-rosé. En som vetat det sen länge är min vän och före detta Taffel-kollega Anders Öhman. Han är mest känd som mannen bakom vinutbildningsföretaget Gustibus.
Häromdagen kontaktade Anders mig för att fråga om det gick att ersätta sirapen i kålpudding med PX-sherry. Alltså en lite mustigare sötare sherry tillverkad av druvan Pedro Ximenes.
Jag skrev tillbaka att det i alla fall inte var omedelbart dödande men att kålen skulle vara lite svårare att bryna på grund av lägre sockerhalt och högre syra än i sirap. Orsaken till extravagansen var att han just nu provar sig genom Systembolagets sortiment av PX-sherry.
Ja, ni fattar ju själva att ni måste följa honom på Instagram där han lägger ut sina smakanteckningar från projektet. Anders förklarar bättre än jag varför du behöver investera i minst en flaska PX.
Hållbar hybrid: Frankful Punchy Gochujang salsa
En koreansk salsa på räddade tomater att lägga i tacon? Det låter rätt desperat.
Tacomärket Frankful ägs av giganten Orcla och vänder sig främst till gruppen som anser att PK inte är en förolämpning utan en hedesbetygelse. Veganskt, hippt och präktigt till hyfsade priser. En del av produkterna är baserade på räddade råvaror, det vill säga biprodukter.
Själv är jag milt skeptisk till hela konceptet att betala fullpris för mat lagad på tveksamma råvaror. Ett tag var juicer av märket Rescued det enda som fanns på flera kaféer. Och de hade ofta en liten unket oxiderad biton. Helt enkelt inte tillräckligt goda för att motivera priset och sockerintaget för min del. Deras välkryddade Vintermumma funkar däremot utmärkt eftersom juicesmaken inte är i centrum.
Åter till gochujangsalsan! Det är en anständig produkt med balanserat bett och distinkt karaktär av ingefära. Salsan innehåller inga fermenterade bönor så den förväntade umamin levereras i något blek form av tomat och lök. Bäst är att salsan har en fin rondör eftersom löken stekts. Problemet är den lilla strävheten och den lite råa dåligt integrerade tomattonen. Mer specifikt: tomatkärnor.
Salsan är ändå trevligt att blanda i en majo eller klicka på tallrikar fyllda med wok, asiatiska nudlar – ja, du fattar. Den kan också förstärka grytor och kanske hamna i en panasiatisk banh mi-inspirerad baguette.
Burken kommer att gå åt med viss förtjusning, men jag köper knappast en för egna pengar eftersom jag redan har en miljon mysko burkar att avverka.
Namnet är som sagt förvirrande, men jag har ju själv ett konstigt namn, så vem är väl jag att klaga?
Guilty pleasure: Mainstreamgodis
Ett stort problem med mina förtjusande bonusbarn var att de hade så dåligt omdöme när det gällde godis. Geléhallon, sockerbitar och sånt mög. Alltså fick de ha sitt godis i fred. Min son har gudskelov bättre smak.
Här är våra tre-i-topp av mainstreamgodis. Alltså inte fingodiset som vi köper åt oss själva och gömmer i ett skåp utan det vi helst stjäl av vårt barn.
Jag tycker i vanliga fall att uttrycket guilty pleasure är superfånigt, men jag är ju faktiskt skyldig till stöld. Och njutningen är odiskutabel.
Fazer Tutti Frutti Passion
Optimal seghet, hög syra och bra fruktsmaker. Omöjliga att tröttna på.Fazer lakrits
En klassiker. Gör jobbet när vi är för snåla för lyxlakrits från Bülow. Eller glömt var vi gömt den.OLW Umami Crunch
Helheten är mer än delarna. Nej, det är inte högklassig choklad men är den tillräckligt färsk räddas den av med råge av kontrasten med det savorösa superspröda majskexet.
Jag äter, du slipper: Dug potatismjölk
Jag var nära att skriva den här recensionen utan att ens smakat på produkten. Det räckte ju att se den hippa produkten och läsa slogan: “Rooted in genius”.
Jag stretchade de kliande fingrarna. Såg i mitt inre hur nere med kidsen, fräscha och woke riskkapitalisterna kände sig när de slängde pengar på de unga hippa innovatörerna som skrattade hela vägen till banken.
Man ska aldrig göra research, det förstör alla bra historier.
Bakom Dug står grundaren Eva Tornberg. Och hon står stadigt. På pressbilderna utstrålar hon den pondus som bara en Svensk Tant™ kan. Eva är den här tantens nya förebild.
Eva är professor emerita (läs: ex) vid Lunds universitet och expert på emulsioner. Som ni vet är komjölk en emulsion, det vill säga små fettsfärer som svävar i en vattenfas tack vare omfamnande mjölkproteiner som har två svansar: en som gillar fett, en som gillar vatten.
På Dugs hemsida berättar Eva om forskning, potatis och emulsioner på ett ett enastående kompetent och oglamoröst vis.
Vid det här laget är jag lätt kär i Eva och börjar se Dug med blida ögon. En emotionell dalbana redan innan förpackningen öppnats alltså.
På hemsidan beskrivs potatis som den nästan perfekta maten. En liten mejeridjävul börjar viska i mitt öra. “Om potatis är så fantastisk, varför behövs det då ärtprotein i mjölken?
Trots tillskottet innehåller Dug betydligt mindre än hälften av komjölkens protein. Mejeridjävulen har mer på hjärtat:
”Dug innehåller faktiskt bara ynka 6% av den där makalösa potatisen.”
En liter Dug innehåller alltså en liten potatis. Så även om potatis faktiskt är “nästan perfekt” är den egenskapen ganska irrelevant i sammanhanget.
Nå, the proof of the pudding lies in the eating, så nu är det dags att smaka.
”Skål, Eva!” viskar jag tillgivet, viftar bort mejeridjävulen och tar en klunk välkyld Dug.
Det är inte jätteäckligt.
Bara äckligt.
En obalanserad påflugen sackarossötma och en liten beska och strävhet från ärtproteinet som kärvar mot tungan.
Om du undviker komjölk, men saknar själva konceptet i matlagning, kan Dug nog göra jobbet hyfsat i bechamelsås och redda soppor. Barista-varianten är kanske mer användbar, den har jag inte smakat.
Någon annan gång ska jag skriva mer om mina åsikter om växtmjölk generellt, rent smakmässigt gillar jag flera sorter. Sojamjölk ger förvisso ett proteintillskott, annars räknar jag växtmjölk som underhållning. Inte på något nedsättande vis, det finns mängder av livsmedel som räknas till den kategorin. Lite näring, men gott, användbart och kul.
Problemet är att Dug är trist. Det finnsju så oändligt mycket roligare saker att göra med den nästan perfekta råvaran.
Men jag gillar fortfarande Eva.
Ditt och datt
Stockholm City Food Hall. Hurra för pålitlig snabbmat nära T-centralen (Stockholm).
Ostfestival 1-12 februari. Förödande för ditt midjemått.
Jag laddar för fasta! Hemgjord variant av Prolon.
Hemgjord hundmat
Den franska senapskrisen!
PÅ KOMMANDE!
Kanske en drapa om krogdöden, de 10 000 stegen, mer havtornsrecept, ett premiuminlägg om periodisk fasta, frågelåda om vad i helvete man ska göra med sidfläsk när man nästan är vegetarian, allt om curryblad (kanske premium), rosépepparrecept, rujak, slökokaren på återbesök, allt om lökstekning, frågelåda om kastrullockets vara eller icke vara, upma, dillkött med persiska kryddor, ett extra januari-ditt-och-datt för premiumprenumeranter, kåååålpudding och mycket mer!
Snälla tipsa alla dina matvänner att de kan prenumerera på TisselTassel gratis!