Veganuari, vabuari, vit månad, pank månad … januari har många skepnader. Att det är en tid för nyorientering är dock många överens om. TisselTassel fortsätter dock komma ut med en frekvens lika outgrundlig som sfinxens leende
.
VAK°: Smaksak för lata
Jag brukar efterlysa mer ambitiös färdigmat. Är nykomlingen VAK:s påsrätter svaret på mina böner? Sous vide är ju egentligen inte min grej. Smakerna blir oftas muggiga och dämpade av den utdragna tillagningen på låg temperatur. Men matveteranerna Björn Forsgren och Pontus Andersson på VAK° är smarta nog att välja exakt rätt rätter. Och deras alster finns redan på ett 50-tal butiker.
För transparensens skull: Min käre ex-svåger Jonas Bjerkefeldt är inblandad och gav mig en kasse produkter i nyårspresent.
Så jag är:
a) något mutad
b) jävig
c) predisponerad att uppskatta rätterna pga övertygelsen att Jonas är något av ett geni med gott omdöme
Allt detta kan dock troligen uppvägas av att jag är en ökänd gnällspik.Nu har jag smakat på chokladkrämen, pulled pork, crème brûlée samt oxkinder. Och har åsikten klar: Färdigmat blir inte mycket bättre än så här.
Det finns inget direkt kreativt med de rödvinskokta oxkinderna, men det behövs knappast eftersom de så bra. Lagom möra, saftiga och med kraft i såsen.
Tomaterna som konfiterats i olivolja, vitt vin, vitlök och timjan är så söta och smakrika att man blir tårögd. Man blir också tårögd av prislappen.
VAK°s mat är ett par snäpp dyrare än annan färdigmat. Skulle jag betala för den själv? Ja, faktiskt! Om jag är sjuk, katatont trött, lat eller saknar möjlighet att laga avancerad mat.
Om du vill imponera på en dejt är oxkinderna ett givet alternativ. För glamping eller segelturen också. Tyvärr har jag inte smakat på de vegetariska alternativen ännu.
Lite förslag på förbättringar kommer här, annars hade jag inte varit jag. På förpackningen med oxkinder föreslås att man ska smörfräsa lök, champinjoner och bacon för att servera till. En potatispuré ska man också svänga ihop. Dels tycker jag att bacon skulle ta över rätten totalt. Dels är ju poängen att slippa jobb, så potatispurén går bort.
Jag rekommenderar i stället smörstekta kvartade champinjoner att vända runt med oxkinderna. Bladpersilja ovanpå tillför fin fräschör. Potatis och morötter rostade i ugn som lättlagat tillbehör.
Receptet på pulled pork är inte lika övertygande som oxkinderna. De duktiga kockarna kan nog hitta ännu bättre balans i kryddningen och mer smakdjup.
Delikat dekokt
Många tar en nykter januari eller skär i alla fall ner på alkoholen. Det är omtänksamt att servera sina gäster drycker med samma färg som eventuella viner. Eftersom människan är ett flockdjur har nykterhet en fånig tendens att provocera. Och den som väljer bort vin ska aldrig behöva förklara sig.
Så jag passar på att presentera dekokten vi serverade på nyårsafton. Intensivt rödvinsröd och underbart aromatisk. De förföriska men lite sliskiga toppnoterna från rosorna balanseras av hibiskusens stramhet och kardemummans fyllighet fyller ut i det övre mellanregistret.
Om du vill plussa på med krossade kryddor för en mer komplex smak: anis, kanel, kryddnejlika, rosépeppar, svartpeppar.
Exakta mängder är helt omöjliga att ange eftersom smakstyrkan varierar och volymen beror på hur finfördelade blommorna är. Så se det här receptet som en fingervisning. Häv ner i en värmetålig burk: 3/4 dl torkad hibiskus eller malva, 1 msk torkade rosenblad och 1/2 tsk krossade kardemummakorn.
Slå på 2 dl kallt vatten och en dryg liter kokande vatten. Täck över.
Låt stå i minst två timmar.
Sila av infusionen. Späd med lagom mycket kallt vatten och smaka av med honung. Det ska inte vara för sött.
Häll upp i glasflaskor och kyl.
Kunnigt kulinarknas
Det kunnigaste och knasigaste Instagramkontot är Gastro Obscura, som outtröttligt utforskar gastronomins tassemarker. Varmkorv lindad i pizza, en svamp som ser ut att smaka päronsplitt, antika seder … Kontot är en del av Atlas Obscuras matsektion. En bonus är att du hittar till fler roliga instagramkonton genom Gastro Obscura.
NYHET! Jag äter, du slipper: KitKat med matcha
Under den här vinjetten kommer du regelbundet konfronteras med dina värsta matmardrömmar. Eller rättare sagt mina. För dig blir det lite som att sitta i en trygg fåtölj och med skräckblandad förtjusning läsa en slasher. Inget ont kan hända dig. Till skillnad från de itusågade romangestalternas plågor är mitt lidande dock på riktigt.
Jag tar en för matlaget.
Serien inleds med en KitKat intensivt grön av matcha. Min man köpte den, men annars hade jag säkert köpt den förr eller senare. Varför? Ja, ärligt talat är det en gåta för mig också. Varför gör människor saker? Ingen av oss gillar KitKat ens i originalversionen. Ingen av oss vill stötta Nestlé. Vi är inte överförtjusta i vit choklad. Ändå.
I det erotiska standardverket Den doftande trädgården, hävdar en kvinna att när en mans namn står skrivet över hennes vulva har hon inget att sätta mot. Det är förutbestämt, helt enkelt.
Uppenbarligen är min överläpp fullklottrad av gastronomiskt nonsens. (Ja, det är i munnen jag stoppar chokladbitar, jag vill inte veta var du stoppar dina.) Jag saknar totalt motståndskraft. Allt måste smakas. Och orden KitKat Matcha stod tydligen med eldskrift.
Anyway, hur smakar det?
Illa.
Vit choklad med matcha är ingen dum idé. Men KitKat med matcha bygger på ett recept gjort av troll. Muggig smak av smutsigt akvarium, frystorkad spenat och ektoplasma. Lägg till en vidrig vaxartad konsistens från undermålig vit choklad.
Det bästa med KitKaten är att den smakar så pass lite att räligheten i alla fall inte överväldigar. Det näst bästa är att man inte saknar resten av påsen när man slängt den.
Gott och blandat
Vad jag tänker på just nu.
Inspiration att laga? Trine Hahnemanns recept
Marsalavin i mat
Att det är på tiden att stötta The Guardian med en gåva, deras matsidor är de enda jag läser.
Den inbokade middagen på Arla Unika Östermalmshallen då jag ska äta min vikt i ost
Guldharissa!
Ska jag köra några matlagningskurser i vår?